Sv ps 653/PoS 753 Herren är min herde

Kring Bibelkommissionens arbete med den nya bibelöversättningen knöts experter av olika slag. Under en period var jag förordnad att speciellt granska Psaltaren ur musikalisk synpunkt. Psaltaren är ju en sångbok och man borde i rimlig grad ta hänsyn till detta vid nyöversättningar. Nu blev det inte så mycket resultat av just det uppdraget men en vintervecka 1976 kallades jag att delta i kommissionens arbete uppe i Tällberg. Vi valde ut några psalmer för att göra "provtonsättningar" enligt ett bestämt mönster som vår främste hymnolog Harald Göransson tagit hem till Sverige. Modellen lanserades på 1950-talet av den franske jesuitpatern Joseph Gelineau. En del forskare anser att Psaltaren ursprungligen sjöngs så här i den judiska gudstjänsten. Det kan vi förstås inte veta så mycket om. Det som är specifikt i den svenska utformningen är att varje psalm genomkomponeras till en musikalisk helhet med ett omkväde som sjungs av församlingen mellan varje psaltarvers. Verserna sjungs av kör eller försångare och har ofta en formelartad gestaltning, ibland med tonmålande inslag, helst avslutas varje vers med en karaktäristisk musikalisk impuls till församlingen att falla in med omkvädet. Avsikten är givetvis att låta Psaltaren återfå sin ursprungliga funktion som sångbok. Den första psalm vi grep oss an var Herdepsalmen, den mest älskade och oftast tonsatta. Här ställdes jag inför en helt ny textversion. Minns att jag reagerade starkt på dels att man tagit bort det musikaliskt fina ordet "trösta", istället fanns nu en ganska otymplig mening med inte mindre än 13 enstaviga ord på rad! Min invändning att det mjuka ordet "trösta" skulle behövas av musikaliska skäl bemöttes av Bertil Albrektsson, kommissionens textexpert, som menade att en käpp och stav kan inte trösta någon men den kan ge trygghet, och det är inte samma sak! Bägaren flödar inte längre över, den fylls bara till brädden, alltså en klar begränsning. Och så slutet, att åter få bo i Herrens hus "evinnerligen" som gjort denna psalm till generationers tröst vid livets slut. Nej, i grundtexten står ingenting om evigt liv, det står bara att jag skall bo i Herrens hus "så länge jag lever". Så var det med det. I ett slag förlorade vi både trösten och evighetshoppet i den 23:e psalmen!
Efter detta första försök skrevs under årens lopp psaltarpsalmer som skulle täcka hela kyrkoåret. Tyvärr stoppades denna intention av kyrkomötet som ansåg att psalmboken skulle bli alltför omfattande om denna idé skulle realiseras. Men ett dussintal har vi med både i psalmboken och i Psalmer och Sånger. Och den här versionen av 23-e psalmen är alltså den allra första!